Om boken: 2024 / “Min personliga familj var vild och mångsidig. Det är jävligt varierande när det gäller egenheter, fobier, moraliska kränkningar och rabiata anspråk mot varandra. Det är inte som ett gäng skorpioner i en burk, men det är inte som Guds tårar, åh nej. Min mormor sa: "Du kan bara prata med var och en av mina släktingar efter att ha ätit ärtor!" och noveller. Dina Rubina skriver om familj och vänner med humor, självironi, optimism, bildligt och känslomässigt. Hon minns sina många släktingar och delar historier om sin man Boris Karafelov, sin syster Vera, hennes mormor Rachel och till och med hennes älskade husdjur Kondrat. Bokens centrala plats är tillägnad föräldrarna - Dina Ilyinichnas mamma och pappa. – Jag minns plötsligt, och jag står, chockad, utan att torka mina tårar, under blommande träd, under de ljusaste molnen, – mitt i livet, vår, solfläckar på trottoaren, fåglar som springer och visslar i mandelträdets kronor…»